Hundars päls kan se väldigt olika ut. Den kan vara kort och slät, lång och silkeslen, tät och ullig, sträv, lockig eller till och med bilda naturliga snören.
Pälsen är inte bara en del av hundens utseende. Den hjälper också till att skydda huden mot väder, smuts, fukt och yttre påverkan. Olika pälstyper kräver därför olika slags skötsel.
En pudel behöver exempelvis klippas regelbundet, medan en labrador framför allt behöver hjälp att få bort lös underull. En strävhårig terrier kan behöva trimmas, och en långhårig hund behöver ofta kammas noggrant för att undvika tovor.
Här går vi igenom hur hundpäls är uppbyggd, några vanliga pälstyper och vad du kan tänka på när du sköter dem.
Innan vi tittar på olika pälstyper är det bra att känna till två viktiga delar av hundens päls: täckhår och underull.
Alla hundar har inte båda.
Täckhåret är pälsens yttre lager och kallas ibland även ytterpäls eller täckpäls.
Hårstråna är vanligtvis längre och grövre än underullen och hjälper bland annat till att:
Hur täckhåret ser ut varierar kraftigt mellan olika hundraser. Det kan exempelvis vara kort, långt, mjukt, hårt, rakt eller strävt.
Underullen består av mjukare, finare och ofta tätare hår som växer närmare huden.
Den fungerar som ett isolerande lager och hjälper hunden att skydda sig mot temperatur och väder.
Hos många dubbelpälsade hundar förändras mängden underull under året. Under perioder av pälsbyte kan stora mängder underull lossna på relativt kort tid.
Ett annat sätt att beskriva hundens päls är att skilja mellan enkelpäls och dubbelpäls.
En enkelpälsad hund har inte samma tydliga lager av täckhår och tät underull som en dubbelpälsad hund.
Pälsen kan fortfarande vara både kort, lång eller lockig.
Exempelvis har flera raser med kontinuerligt växande päls en enkel pälsstruktur.
En dubbelpäls består av:
Dubbelpäls förekommer i många olika former. Den kan vara kort hos exempelvis labrador retriever och längre hos golden retriever eller collie.
Det betyder alltså att ”långhårig”, ”korthårig” och ”dubbelpälsad” inte är motsatser. De beskriver olika egenskaper hos pälsen.
Släthåriga hundar har korta hårstrån som ligger relativt tätt intill kroppen.
Pälsen är ofta lätt att sköta, men det betyder inte att hunden fäller lite. Vissa korthåriga hundar kan tvärtom släppa förvånansvärt stora mängder små hårstrån.
Pälsvården består vanligtvis av:
En gummiborste eller annan mjuk borste kan fungera bra för många hundar med kort, slät päls.
Exempel på raser med kort och slät päls är:
Exakt pälsstruktur och mängden underull varierar även mellan korthåriga raser.
En hund kan vara korthårig och samtidigt ha en mycket tät underull.
Den typen av päls förekommer bland annat hos flera jakt-, vall- och arbetande hundraser.
Under stora delar av året kan pälsen vara relativt lättskött, men när underullen lossnar kan hunden fälla mycket.
Regelbunden borstning hjälper till att få bort lös underull.
Exempel på hundraser med kort dubbelpäls är:
Under perioder av kraftig fällning kan pälsen behöva borstas betydligt oftare än under resten av året.
Lång dubbelpäls består av längre täckhår tillsammans med en mjukare och tätare underull.
Den här typen av päls kan lättare få tovor och sammanpackad underull, särskilt:
Pälsen behöver därför borstas och kammas regelbundet hela vägen ner genom pälsen.
Exempel på hundraser med lång dubbelpäls är:
Under fällningsperioder krävs ofta extra pälsvård för att avlägsna död underull.
Dubbelpäls bör normalt inte rakas eller klippas mycket kort enbart för att minska fällning eller hålla hunden sval på sommaren.
Täckhår och underull växer i olika takt, och rakning kan förändra hur pälsen växer tillbaka. Pälsen bidrar dessutom till att skydda huden mot bland annat sol och yttre påverkan.
Det finns situationer där rakning kan behövas, exempelvis inför medicinska ingrepp eller när en mycket tovig päls inte går att reda ut på ett skonsamt sätt.
Många nordliga spets- och polarhundar har en mycket tät dubbelpäls med kraftig underull.
Pälsen kan stå ut från kroppen och är utvecklad för att ge ett effektivt skydd mot väder och kyla.
Exempel är:
Dessa hundar kan fälla stora mängder underull under pälsbytet.
Då kan regelbunden genomkamning hjälpa till att få bort lös underull och förhindra att den packas ihop nära huden.
En tät dubbelpäls ska inte automatiskt klippas kort under sommaren. En välskött päls har fortfarande en skyddande funktion, samtidigt som hunden förstås behöver andra möjligheter att hålla sig sval genom skugga, vatten och anpassad aktivitet.
Strävhåriga hundar har vanligtvis ett hårt och strävt täckhår tillsammans med mjukare underull.
Den typiska sträva strukturen behöver hos många raser underhållas genom trimning, även kallat handstripping.
Vid trimning avlägsnas mogna och döda täckhår för hand eller med hjälp av särskilda trimverktyg, så att ny sträv päls kan växa fram.
Exempel på strävhåriga hundraser är:
Hur ofta hunden behöver trimmas beror på ras, individ och hur pälsen hålls.
Om en sträv päls istället klipps kan pälsen med tiden bli mjukare och förändras i både struktur och färg. För den som vill behålla rasens typiska sträva päls kan trimning därför vara att föredra.
Vissa hundar har lång päls som växer kontinuerligt och faller längs kroppen snarare än att genomgå samma tydliga fällningscykel som många dubbelpälsade hundar.
Den kallas ibland för drop coat inom professionell pälsvård.
Exempel är:
Pälsen kan kräva omfattande skötsel om den hålls lång.
Vanligtvis behövs:
Tovor bildas särskilt lätt där pälsen utsätts för friktion, exempelvis bakom öronen, i armhålorna och under sele eller halsband.
Många sällskapshundar hålls därför i en kortare praktisk frisyr istället för full utställningspäls.
Lockiga pälsar kan variera från täta små lockar till mjukare och mer vågiga strukturer.
Hos flera lockiga raser fortsätter pälsen att växa och behöver därför klippas regelbundet.
Exempel är:
Dessa hundar fäller ofta mindre synligt hår än många dubbelpälsade hundar, eftersom lösa hårstrån lättare stannar kvar i pälsen.
Det betyder samtidigt att pälsen måste borstas och kammas ordentligt. Hår som sitter kvar kan annars bidra till tovor och filtbildning.
Regelbunden klippning behövs också för att hålla pälsen på en hanterbar längd.
Hundraser som pudel och bichon frisé beskrivs ibland som ”allergivänliga” eftersom de fäller relativt lite.
Men hur mycket en hund fäller berättar inte hur mycket allergen hunden producerar.
Hundallergi orsakas av proteiner från bland annat hud och saliv, och även en hund som fäller mycket lite kan orsaka allergiska reaktioner.
Lockig päls ska därför inte likställas med en hypoallergen hund.
Hos vissa raser kan täckhår och underull tillsammans bilda karakteristiska snören eller band.
De utvecklas gradvis när hunden blir äldre och behöver aktivt skötas för att pälsen ska bilda separata snören istället för stora sammanhängande tovpartier.
Kända exempel är:
Även vissa andra raser kan under särskilda förhållanden hållas med snörad päls.
Pälsvården skiljer sig mycket från vanlig borstning.
När snörena utvecklas behöver de bland annat separeras ända ner mot huden. Bad och framför allt torkning kan ta lång tid eftersom den täta pälsen håller kvar stora mängder vatten.
En snörpäls som inte torkar ordentligt kan få problem med lukt och fukt.
Alla hundar har inte en traditionell päls.
Det finns även nakenhundar som saknar hår på stora delar av kroppen.
Exempel är:
Avsaknaden av päls innebär inte att hunden är underhållsfri.
Istället behöver huden uppmärksamhet.
Nakenhundar kan bland annat behöva skyddas mot:
Hundar utan skyddande päls är mer utsatta för solbränna och kan behöva hundanpassat solskydd när de vistas längre stunder i stark sol.
Det finns inget borstningsschema som passar alla hundar.
En korthårig hund kan kanske klara sig med sporadisk borstning, medan en lång eller lockig päls kan behöva gås igenom flera gånger i veckan – ibland varje dag.
Under fällningsperioder behöver dubbelpälsade hundar ofta borstas oftare.
Det viktigaste är att pälsen:
Borstningen ger samtidigt ett bra tillfälle att upptäcka exempelvis sår, knölar, hudförändringar eller parasiter.
Det finns heller ingen regel som säger att alla hundar ska badas ett visst antal gånger per år.
Hur ofta bad behövs beror bland annat på:
En hund som ofta blir lerig kan behöva badas betydligt oftare än en hund som håller sig ren.
Använd produkter avsedda för hundar och se till att pälsen sköljs och torkas ordentligt.
Hundar med mycket tät päls behöver särskilt noggrann torkning så att fukt inte ligger kvar nära huden.
Vilken borste eller kam som passar beror på hundens päls.
Vanliga pälsvårdsverktyg är exempelvis:
En borste som fungerar perfekt på en labrador är inte nödvändigtvis lämplig för en bichon frisé eller borderterrier.
Fel verktyg eller för hårdhänt borstning kan dessutom irritera huden eller skada pälsen.
Om du är osäker kan en erfaren hundfrisör eller uppfödare visa vilka verktyg och tekniker som passar just din hund.
Pälsvård blir mycket enklare om hunden får vänja sig vid hantering redan som valp.
Börja med korta och positiva stunder där hunden får lära sig att det är tryggt att:
Belöna gärna hunden och avsluta innan den blir trött eller frustrerad.
Målet är inte bara en välskött päls, utan också att hunden ska känna sig trygg när den behöver hanteras.
Pälsens kvalitet påverkas inte enbart av hur ofta hunden borstas.
En tydlig förändring i päls eller hud kan ibland vara ett tecken på att något annat inte står rätt till.
Var uppmärksam på exempelvis:
Sådana förändringar kan ha många olika orsaker, bland annat hudsjukdom, parasiter, allergi eller hormonella problem.
Kontakta veterinär om hunden har tydliga eller långvariga hud- och pälsproblem.
Hundars pälsar kan delas in på flera olika sätt och en hund kan tillhöra flera kategorier samtidigt.
En hund kan exempelvis vara:
Det viktigaste är därför inte att sätta exakt rätt etikett på pälsen, utan att förstå hur just den pälsen fungerar och vilken skötsel den behöver.
En kort slät päls kräver helt andra rutiner än en lockig, sträv, lång dubbelpälsad eller snörad päls.
Med rätt borstning, kamning, bad, trimning eller klippning kan du hjälpa till att hålla hundens hud och päls i gott skick.
Och är du osäker på hur just din hunds päls ska skötas är det ofta klokt att fråga uppfödaren, rasklubben eller en erfaren hundfrisör.