Vinter med hund – tips för kyla, snö och säkra promenader

Vintern kan bjuda på snöiga promenader, lek och nya dofter – men också kyla, halka, vägsalt och mörker.

Hur mycket en hund påverkas av vintervädret varierar mycket. En liten, tunnpälsad hund kan börja frysa snabbt, medan en hund med kraftig dubbelpäls kan trivas utmärkt i samma temperatur.

Det betyder däremot inte att någon hund är helt okänslig för kyla.

Genom att anpassa promenader, skydda tassarna och lära dig känna igen tecken på nedkylning kan du hjälpa hunden att få en trygg och behaglig vinter.

Hur mycket kyla klarar en hund?

Det finns ingen bestämd temperatur där det plötsligt blir ”för kallt” för alla hundar.

Hur väl hunden klarar kyla påverkas bland annat av:

• storlek och kroppstyp
• pälstyp och mängd underull
• ålder
• kroppsvikt och hull
• hälsa
• hur van hunden är vid kyla
• om pälsen är torr eller blöt
• vind
• hur länge hunden är ute
• om hunden rör sig eller står stilla

Små hundar och hundar med kort eller tunn päls kyls ofta ner snabbare än större och välpälsade hundar. Även valpar, seniorhundar och hundar med sjukdom kan behöva extra skydd.

Raser som Siberian husky, Alaskan malamute och Samojedhund har däremot päls och kroppsbyggnad som är bättre anpassade för kalla förhållanden.

Men även en välpälsad hund kan bli nedkyld vid långvarig kyla, kraftig vind eller om pälsen blir genomblöt.

Lär dig se när hunden fryser

Titta på hunden istället för att enbart titta på termometern.

Tecken på att hunden börjar bli för kall kan vara att den:

• huttrar
• lyfter tassarna upprepade gånger
• försöker vända hem
• söker skydd
• blir stel i rörelserna
• kryper ihop
• blir långsammare eller mindre kontaktbar

Om hunden tydligt fryser är det dags att gå in eller hjälpa den att bli varm.

Anpassa vinterpromenaden

Hundar behöver fortfarande rörelse och stimulans under vintern, men promenaderna kan behöva anpassas efter vädret.

Under riktigt kalla dagar kan det vara bättre med flera kortare promenader än en lång utevistelse, särskilt för hundar som är känsliga för kyla.

Tänk också på att:

• välja skyddade promenadvägar när det blåser mycket
• undvika långa pauser utomhus
• anpassa tempot efter äldre eller sjuka hundar
• vara extra försiktig på hala underlag
• torka hunden om den blivit blöt

En hund som brukar ligga länge och vila utomhus kan behöva betydligt mer skydd än en hund som är ute på en aktiv promenad.

Behöver hunden vintertäcke?

För vissa hundar är ett värmande täcke väldigt användbart.

Det gäller framför allt hundar som är:

• små
• kort- eller tunnpälsade
• mycket slanka
• äldre
• sjuka
• klippta eller rakade
• känsliga för kyla

Täcket bör skydda kroppen utan att begränsa hundens rörelser.

Se till att det:

• sitter bekvämt
• inte skaver
• inte hindrar hunden från att kissa eller röra sig
• hålls torrt

En hund med kraftig dubbelpäls behöver däremot inte automatiskt kläder bara för att temperaturen ligger under noll.

Utgå från individen.

Skydda tassarna mot salt, is och kyla

Vintern kan vara tuff för hundens tassar.

Vägsalt kan irritera huden och is kan fastna mellan tårna. Kyla och fukt kan dessutom bidra till torra och spruckna trampdynor.

Gör gärna en snabb tasskontroll efter promenaden.

Titta efter:

• sprickor
• rodnad
• sår
• is eller snö mellan tårna
• irritation
• att hunden slickar ovanligt mycket på tassarna

Skölj eller torka bort vägsalt efter promenaden och torka tassarna ordentligt.

Tassalva eller skyddande vax kan vara användbart för vissa hundar, och hundskor kan ge extra skydd när det behövs.

Snöklumpar i pälsen

Långhåriga hundar kan få hårda snöklumpar runt:

• tassarna
• mellan tårna
• benen
• magen

De kan bli obehagliga och göra det svårt för hunden att gå normalt.

Kontrollera därför hunden under längre snöpromenader och ta bort klumpar försiktigt.

På hundar med mycket päls mellan trampdynorna kan försiktig trimning av överflödig päls minska problemen med snö och is.

Hundskor – när kan de hjälpa?

Hundskor är inte nödvändiga för alla hundar, men kan vara användbara vid:

• mycket vägsalt
• isiga underlag
• långvariga vinteraktiviteter
• känsliga eller skadade tassar
• extrem kyla

Skorna behöver sitta ordentligt utan att klämma eller skava.

Vänj hunden gradvis vid dem inomhus innan den förväntas gå en längre promenad.

Köldskador

Köldskador kan uppstå när vävnader utsätts för kraftig kyla.

Särskilt utsatta områden är:

• öron
• tassar
• svanstipp
• nos
• könsorgan

Tidigt kan huden bli kall, blek eller vit och hård. Senare kan den bli röd, blåaktig, svullen eller få blåsor.

Allvarliga köldskador kan leda till vävnadsskador.

Om du misstänker köldskada

Ta hunden till en varm och skyddad plats.

Värm den försiktigt med exempelvis:

• filtar
• din egen kroppsvärme
• en varm inomhusmiljö

Gnugga eller massera inte ett köldskadat område. Den skadade vävnaden är känslig och kan skadas ytterligare.

Kontakta veterinär vid misstänkt köldskada.

Nedkylning – hypotermi

Köldskada drabbar ett begränsat område av kroppen. Hypotermi innebär istället att hundens kroppstemperatur som helhet har blivit för låg.

Det kan bli allvarligt.

En nedkyld hund kan exempelvis:

• huttra kraftigt
• bli stel
• bli svag
• röra sig långsamt
• bli slö
• få försämrad kontakt med omgivningen

Ta hunden inomhus, avlägsna blöt utrustning och torka den om den är våt.

Värm gradvis med torra filtar och kontakta veterinär vid tydlig eller kraftig nedkylning.

Undvik kraftig direktvärme mot huden.

Var försiktig på isen

En frusen sjö kan vara lockande, men hunden kan inte själv avgöra om isen håller.

Dessutom kan hunden springa ut betydligt längre än ägaren tänkt innan den hamnar på ett osäkert område.

Det säkraste är därför att inte låta hunden springa fritt på okänd eller osäker is.

Var särskilt försiktig nära:

• bryggor
• strömmande vatten
• vass
• broar
• in- och utlopp

Isens tjocklek kan variera kraftigt även på samma sjö.

Se upp med glykol

Vintern innebär även en annan risk som är lätt att glömma: etylenglykol.

Ämnet kan finnas i bland annat vissa typer av kylarvätska och är mycket giftigt för hundar. Redan små mängder kan orsaka allvarlig förgiftning och njurskador.

Låt därför inte hunden slicka på okända vätskor från:

• marken
• garagegolv
• parkeringsplatser
• områden kring fordon

Om du misstänker att hunden har fått i sig glykol:

Kontakta veterinär omedelbart – vänta inte på symtom.

Får hunden äta snö?

Att hunden får i sig lite ren snö under lek är vanligtvis inte samma sak som att den aktivt äter stora mängder.

Undvik att låta hunden äta mycket snö, särskilt:

• saltad snö
• smutsig snö
• snö nära vägar och parkeringar

Stora mängder kan dessutom irritera magen hos vissa hundar.

Friskt dricksvatten ska finnas tillgängligt även på vintern – snö ersätter inte vanligt vatten.

Glöm inte mörkret

Vinter betyder inte bara kyla utan också många timmar av mörker.

Gör både dig och hunden synliga för:

• bilister
• cyklister
• andra trafikanter

Använd exempelvis:

• reflexsele
• reflexväst
• reflexer på koppel
• LED-lampa eller blinkande ljus

Glöm inte reflexer på dig själv.

På mörka vägar är det särskilt värdefullt att hunden syns från flera håll.

Äldre hundar och hala underlag

Is och hårdpackad snö kan vara extra besvärliga för seniorhundar och hundar med exempelvis artros.

Halka kan göra hunden osäker och öka risken för felsteg eller fall.

På hala dagar kan du:

• välja sandade vägar
• gå i lugnare tempo
• undvika branta isiga backar
• hjälpa hunden in och ur bilen
• välja flera kortare promenader

En hund med ledproblem behöver fortfarande rörelse, men den behöver få göra det under förhållanden där den känner sig trygg.

Behöver hunden mer mat på vintern?

Inte nödvändigtvis.

En hund som bor inomhus och har ungefär samma aktivitetsnivå året runt behöver normalt inte automatiskt mer mat bara för att det är vinter.

Hundar som däremot vistas länge utomhus eller arbetar hårt i kalla miljöer kan använda mer energi för både aktivitet och temperaturreglering.

Utgå därför från hundens:

• hull
• vikt
• aktivitetsnivå
• levnadssätt

Öka inte maten enbart för att temperaturen sjunker. För mycket extra energi kan istället leda till övervikt.

Efter vinterpromenaden

En enkel rutin när ni kommer hem kan förebygga många småproblem.

Kontrollera:

1. Tassarna – salt, sprickor, sår eller is.
2. Mellan tårna – snöklumpar och irritation.
3. Pälsen – torka bort väta och snö.
4. Öron och andra utsatta delar – särskilt efter kraftig kyla.
5. Hundens allmäntillstånd – verkar den fortfarande kall eller ovanligt trött?

Sedan får en varm bädd och lite återhämtning gärna avsluta promenaden.

Sammanfattning

En bra vinter med hund handlar inte om att undvika kyla helt, utan om att anpassa utevistelsen efter hunden och vädret.

Tänk särskilt på att:

• olika hundar klarar kyla olika bra
• använda täcke när hunden behöver det
• kontrollera tassarna efter promenaden
• torka bort salt, snö och väta
• vara försiktig på is
• hålla hunden synlig i mörker
• känna igen tecken på nedkylning och köldskador
• hålla hunden borta från glykol och andra okända vätskor

Och precis som under sommarens varmaste dagar är hunden själv en bättre vägledning än kalendern.

Om hunden visar att den fryser, har ont i tassarna eller vill gå hem är det dags att anpassa promenaden – oavsett hur vintertålig rasen brukar anses vara.