Kan hunden själv få lista ut vilket beteende vi vill lära den? Med shaping är det faktiskt en stor del av själva träningen.
Shaping och targetträning är två vanliga tekniker inom modern, belöningsbaserad hundträning. De kan användas var för sig, men kombineras också ofta. Gemensamt är att hunden får vara aktiv i inlärningen och att önskade beteenden byggs upp steg för steg.
Shaping handlar om att gradvis forma fram ett beteende genom att belöna små steg i rätt riktning. Targetträning innebär istället att hunden lär sig att söka upp, röra vid eller följa ett bestämt mål.
Båda teknikerna kan användas till allt från enkla vardagsövningar till trick, hundsport och mer avancerad träning.
Shaping har sin grund i principerna för operant inlärning. Istället för att fysiskt placera hunden i en viss position eller visa hela beteendet från början får hunden möjlighet att själv prova olika beteenden.
Tränaren belönar de beteenden som för hunden närmare slutmålet. Dessa små steg brukar kallas successiva approximationer.
Targetträning bygger också på inlärning genom förstärkning, men här lär man först hunden att rikta sig mot ett särskilt mål, en så kallad target. Målet kan exempelvis vara en hand, en targetsticka, en matta eller ett föremål.
När hunden har förstått uppgiften kan targeten användas för att hjälpa den att röra sig eller placera sig på olika sätt.
Vid shaping lär man inte hunden hela beteendet på en gång. Istället delar man upp målet i mindre steg och förstärker gradvis beteenden som kommer närmare det man vill uppnå.
Om målet till exempel är att hunden ska lägga en leksak i en låda kan träningen börja med att belöna hunden för att:
När hunden har förstått ett steg börjar tränaren ställa lite högre krav innan nästa belöning kommer.
På så sätt växer det färdiga beteendet fram bit för bit.
En target är ett mål som hunden lär sig att söka upp eller interagera med.
Ett vanligt exempel är handtarget. Hunden lär sig då att röra sin nos mot ägarens handflata. När den förstått uppgiften kan handen användas för att exempelvis guida hunden till en viss plats eller hjälpa den att ändra riktning.
Targets kan se väldigt olika ut:
Hunden kan också lära sig olika typer av targetbeteenden. Den kan exempelvis röra målet med nosen, placera en tass på det eller ställa sig med hela kroppen på en matta.
När targetbeteendet är inlärt kan det användas som ett praktiskt hjälpmedel i fortsatt träning.
Både shaping och targetträning kan användas i många olika situationer.
Shaping passar särskilt bra när man vill lära hunden ett mer avancerat beteende som behöver delas upp i mindre delar. Det kan exempelvis vara olika trick, apportering eller moment inom hundsport.
Targetträning kan bland annat användas för att:
Teknikerna kan också kombineras.
Om hunden exempelvis ska lära sig att stå på en särskild plattform kan shaping användas för att stegvis belöna hundens närmande till plattformen. När beteendet är etablerat fungerar plattformen som en target som tydligt visar hunden var den ska befinna sig.
En av de tydligaste egenskaperna hos shaping är att hunden själv får prova sig fram.
Istället för att hela tiden bli visad vad den ska göra får hunden möjlighet att erbjuda olika beteenden. Tränarens uppgift blir att observera och belöna de små steg som leder mot målet.
Det kan göra träningen till något av en problemlösningsuppgift för hunden.
Vissa hundar börjar snabbt experimentera och erbjuda nya beteenden, medan andra behöver mer hjälp och enklare steg i början. Precis som vid annan hundträning behöver svårighetsgraden därför anpassas efter individen.
Förespråkare för shaping och targetträning brukar lyfta fram flera fördelar:
För många hundar och hundägare kan arbetssättet också göra träningen lekfull och engagerande.
Shaping kan se enkelt ut i teorin, men kräver en del träning även från människans sida.
Om stegen blir för stora kan hunden få svårt att förstå vad som förväntas. Om kriterierna däremot förändras för långsamt kan träningen stanna av.
Det finns därför några vanliga utmaningar:
Targetträning innebär också att själva targeten ibland behöver fasas bort om slutmålet är att hunden ska kunna utföra beteendet utan hjälpmedlet.
Teknikerna passar därför inte automatiskt bättre än andra sätt att träna. Hur väl de fungerar beror bland annat på hunden, situationen, tränarens erfarenhet och vilket beteende man vill lära in.
Shaping och targetträning används ofta tillsammans med klickerträning, men en klicker är inget krav.
Klickern kan fungera som en exakt markör för det ögonblick då hunden gör ett önskat beteende. Det kan vara särskilt användbart vid shaping, eftersom mycket små beteendeförändringar ibland behöver markeras.
Ett markörord, exempelvis ”bra”, kan användas på samma sätt.
Klickerträning beskriver alltså hur rätt ögonblick kan markeras, medan shaping beskriver hur ett beteende successivt formas fram. Targetträning är i sin tur ett sätt att lära hunden att rikta sig mot ett bestämt mål.
Begreppen hänger därför ihop, men betyder inte samma sak.
Shaping och targetträning är två flexibla tekniker inom belöningsbaserad hundträning.
Med shaping bygger man stegvis upp ett beteende genom att förstärka små framsteg mot ett mål. Med targetträning lär sig hunden istället att söka upp eller röra vid ett bestämt mål, vilket sedan kan användas för att göra andra övningar tydligare.
Gemensamt för teknikerna är att hunden får en aktiv roll i inlärningen.
För vissa hundar blir det snabbt en rolig problemlösning där de gärna provar nya saker. Andra behöver mer vägledning och mindre steg för att förstå uppgiften.
Det kanske mest intressanta med shaping är därför inte bara vad hunden till slut lär sig – utan själva vägen dit. När hunden får möjlighet att tänka, prova och lyckas kan träningen bli ett samarbete där både hund och människa behöver vara uppmärksamma på varandra.