Barn och hund – så skapar ni en trygg relation

Att växa upp med hund kan innebära vänskap, lek, närhet och många fina erfarenheter. Samtidigt behöver både barn och hund få lära sig hur de ska bete sig tillsammans för att relationen ska bli trygg.

Barn kan vara delaktiga i hundens vardag och successivt lära sig om omsorg och ansvar. Men det är alltid de vuxna som har huvudansvaret för hunden, även om barnet önskat sig hunden eller lovat att hjälpa till med skötseln.

En trygg relation skapas inte genom att hunden förväntas tåla allt barn gör. Barnet behöver lära sig att förstå och respektera hundens gränser – samtidigt som den vuxne ser till att hunden aldrig hamnar i en situation den inte kan hantera.

Vuxna har alltid huvudansvaret

Barns intresse och förmåga att hjälpa till förändras med åldern. Ett barn som längtat efter hund kan vara väldigt engagerat i början men senare bli mer intresserat av andra saker.

Det är helt normalt.

Därför bör familjen aldrig skaffa hund med utgångspunkten att barnet ska ta det huvudsakliga ansvaret.

Den vuxne behöver alltid vara beredd att ansvara för:

• promenader
• utfodring
• träning
• päls- och kroppsvård
• veterinärvård
• försäkring och andra kostnader
• hundens motion och aktivering
• tillsyn och säkerhet

Barnet kan däremot få vara delaktigt på en nivå som passar barnets ålder och mognad.

SKK betonar att det alltid är de vuxna som ska bära huvudansvaret för hunden i familjen.

Lär barnet att förstå hundens kroppsspråk

Hundar kan inte säga med ord när de känner sig trötta, rädda eller obekväma. Istället kommunicerar de mycket genom kroppsspråk.

Barn behöver därför lära sig att hunden inte alltid vill bli klappad, kramad eller lekas med.

En hund som känner sig obekväm kan exempelvis:

• vända bort huvudet
• försöka gå undan
• slicka sig runt munnen
• gäspa
• bli stel i kroppen
• sänka kroppen
• hålla öronen bakåt
• morra
• visa tänderna

Alla signaler betyder inte automatiskt att hunden kommer att bita. De kan däremot vara tecken på att hunden behöver mer utrymme.

Barnet behöver framför allt lära sig en enkel regel:

Om hunden går undan – låt den gå undan.

Att respektera de tidiga signalerna minskar risken att hunden behöver uttrycka sitt obehag tydligare.

Hund och små barn ska alltid ha tillsyn

En av de viktigaste säkerhetsreglerna är att små barn inte bör lämnas ensamma tillsammans med en hund, även om det är familjens egen hund och den normalt är mycket trygg.

Det handlar inte om att hunden är ”farlig”.

Barn kan vara impulsiva och göra sådant som hunden inte förstår eller uppskattar. De kan exempelvis ramla över hunden, dra i pälsen, ta en leksak eller försöka krama hunden när den vill vara ifred.

Även en mycket tolerant hund kan reagera om den blir rädd, får ont eller känner sig trängd.

En vuxen bör därför finnas tillräckligt nära för att kunna se vad som händer och ingripa innan situationen blir obehaglig.

Ge hunden en fredad plats

Alla hundar behöver möjlighet att vila ostört.

Skapa gärna en särskild plats där hunden vet att den får vara ifred. Det kan exempelvis vara:

• en hundbädd
• en öppen bur
• ett eget rum
• en lugn del av bostaden

Barnet behöver lära sig att hundens viloplats är fredad.

När hunden ligger där ska barnet inte krypa efter, klappa, leka eller försöka få hunden att komma ut.

Det ger hunden möjlighet att själv välja när den vill vara social och när den behöver vila. SKK rekommenderar just att hunden har en trygg plats där den kan få vara ifred.

Låt hunden vara när den äter och sover

Barn bör lära sig att inte störa hunden när den:

• äter
• har ett tuggben eller särskilt värdefullt föremål
• sover
• är sjuk eller skadad
• verkar trött
• försöker gå undan

Det är heller ingen bra idé att låta barnet testa hunden genom att exempelvis ta matskålen eller dra bort ett tuggben.

Respekt för hundens resurser och vila är en viktig del av ett tryggt samspel. Råd om säkerhet kring barn och hund betonar särskilt att hundar bör få vara ifred när de äter, sover eller har något de uppskattar.

Kramar är inte alltid uppskattade

För människor är en kram ofta ett tecken på kärlek.

Hundar fungerar inte riktigt på samma sätt.

Vissa hundar accepterar eller tycker om nära fysisk kontakt med personer de känner väl, medan andra blir obekväma när någon håller fast dem eller lägger armarna runt kroppen.

Barn bör därför inte lära sig att ”visa kärlek” genom att:

• krama hunden hårt
• lägga sig ovanpå hunden
• hålla fast den
• pussa hunden i ansiktet
• sätta ansiktet nära hundens ansikte
• dra i öron, svans eller päls

Låt hellre hunden själv komma fram och söka kontakt. RSPCA rekommenderar bland annat att barn inte klättrar på hundar, håller ansiktet tätt intill dem eller stör dem med fysisk kontakt som hunden inte själv valt.

Lär barnet hur man hälsar på en hund

Barn behöver också förstå att man inte automatiskt får gå fram till alla hundar man möter.

Lär barnet att:

1. fråga hundägaren först
2. inte springa fram mot hunden
3. låta hunden komma fram i sin egen takt
4. låta hunden nosa innan man försöker klappa
5. lämna hunden ifred om den backar undan eller inte söker kontakt

Även en hund som ser vänlig ut kan vara rädd, sjuk, under träning eller helt enkelt inte vilja hälsa.

Barn bör därför aldrig gå fram till en främmande hund utan ägarens tillåtelse.

Låt barnet vara delaktigt

Barn kan lära sig mycket genom att hjälpa till med hundens vardag.

Vilka uppgifter som passar beror på barnets ålder, hundens storlek och temperament och hur mycket hjälp barnet behöver.

Ett yngre barn kan exempelvis hjälpa till att:

• fylla på vattenskålen tillsammans med en vuxen
• mäta upp hundens mat
• gömma godis till en nosövning
• borsta hunden under uppsikt
• hjälpa till med enkla träningsövningar
• följa med på promenaden

Ett äldre barn kan successivt få större ansvar, men det bör fortfarande ske med stöd från en vuxen.

Målet behöver inte vara att barnet ska ”sköta hunden själv”. Det viktiga är att barnet lär sig vad hunden behöver och varför.

Promenader kräver eftertanke

Det kan vara roligt för ett barn att hålla i kopplet, men hundens storlek och styrka måste tas med i bedömningen.

Även en vanligtvis lugn hund kan plötsligt:

• kasta sig efter ett djur
• reagera på en annan hund
• bli rädd
• dra mot något intressant

Ett barn kanske inte har styrkan eller erfarenheten för att hantera situationen.

Vid promenader med yngre barn bör därför en vuxen alltid finnas med. För större och starkare hundar kan det vara olämpligt att barnet håller hunden själv över huvud taget. SKK framhåller också att oväntade situationer kan uppstå på promenaden och att en vuxen behöver kunna hjälpa till.

Gör hundträning till något ni gör tillsammans

Träning kan vara ett väldigt bra sätt för barn och hund att umgås.

Barnet kan exempelvis hjälpa hunden att träna på:

• sitt
• ligg
• tass
• gå till sin bädd
• enkla sökövningar
• tricks
• kontaktövningar

Använd gärna belöningsbaserad träning där hunden får belöning när den gör rätt.

Det gör aktiviteten tydligare och trevligare för både barn och hund och ger barnet möjlighet att lära sig hur hundar faktiskt lär sig.

En vuxen bör hjälpa till så att träningen inte blir frustrerande eller för intensiv för hunden.

Barn behöver också lära sig när leken är slut

Lek mellan barn och hund kan lätt bli intensiv.

Springande, höga ljud och snabba rörelser kan göra vissa hundar mycket upphetsade.

Lär därför barnet att pausa om hunden blir för intensiv och undvik lekar som uppmuntrar barnet och hunden att brottas eller hetsa varandra.

Bra lekar kan istället vara:

• leta efter gömda godbitar
• apportera en leksak
• enkla trick
• lugna nosövningar
• följa en godisstig
• problemlösningsleksaker tillsammans med en vuxen

Hunden behöver också få avsluta leken och gå undan när den vill.

Lär barnet om hundens vardagsbehov

Ansvarsfullt hundägande handlar om mer än att ge mat och gå promenader.

Barn kan successivt få förståelse för att hunden behöver:

• näringsrik mat och rent vatten
• daglig motion
• mental stimulans
• sömn och återhämtning
• social kontakt
• träning
• päls-, tand- och klokvård
• veterinärvård
• trygghet och förutsägbarhet

På det sättet lär sig barnet att en hund inte är en leksak utan en levande individ med egna behov och känslor.

Glöm inte hygienen

God hygien är också en del av hundägandet.

Barn bör lära sig att tvätta händerna efter exempelvis kontakt med hundens avföring, mat eller matskålar och före måltider.

Hundbajs ska plockas upp både på allmän plats och hemma där barn vistas, eftersom avföring kan innehålla smittämnen och parasiter.

Om hunden morrar åt barnet

Ett morrande är en varningssignal som ska tas på allvar.

Straffa inte hunden för att den morrar. Försök istället förstå varför hunden kände att den behövde säga ifrån.

Avbryt situationen och skapa avstånd mellan hunden och barnet.

Fundera sedan på vad som hände:

• stördes hunden när den vilade?
• hade den mat eller en leksak?
• blev den fasthållen?
• kan hunden ha ont?
• försökte den gå undan?
• missades tidigare signaler på obehag?

Om hunden upprepade gånger visar rädsla, stress eller aggressiva beteenden mot barn bör situationen tas på allvar. Kontakta veterinär för att utesluta smärta eller sjukdom och ta vid behov hjälp av en kunnig hundbeteendeutredare.

Om ni funderar på att skaffa hund

Om familjen ännu inte har hund är det klokt att fundera över mer än vilka raser som brukar beskrivas som ”barnvänliga”.

Ingen hundras är automatiskt säker eller perfekt tillsammans med barn.

Titta istället på bland annat:

• hundens temperament
• rasens aktivitetsbehov
• storlek och styrka
• mentalitet
• ljud- och stresskänslighet
• familjens erfarenhet av hund
• barnens ålder
• hur mycket tid familjen faktiskt har

En liten hund är inte heller automatiskt enklare. Mycket små hundar kan vara känsligare för ovarsam hantering, medan stora och starka hundar kan vara svårare för ett barn att hantera fysiskt.

Några enkla regler för barn och hund

Det kan vara lättare för barn att komma ihåg några få tydliga regler:

1. Låt hunden vara när den sover eller äter.
2. Går hunden undan får den vara ifred.
3. Dra aldrig i päls, öron eller svans.
4. Klättra eller lägg dig inte ovanpå hunden.
5. Fråga alltid innan du klappar en främmande hund.
6. Låt hunden komma till dig istället för att jaga efter den.
7. En vuxen ska finnas med när små barn och hundar umgås.

Reglerna handlar inte om att göra relationen mellan barn och hund försiktig eller tråkig. Tvärtom skapar tydliga gränser bättre förutsättningar för att båda ska kunna känna sig trygga tillsammans.

Sammanfattning

Att växa upp med hund kan ge barn möjlighet att lära sig mycket om djur, omsorg och hänsyn.

Men ansvarsfullt hundägande innebär också att förstå att hunden har egna behov, känslor och gränser.

Barn kan få vara delaktiga i utfodring, träning, promenader och skötsel utifrån sin ålder och mognad. Det yttersta ansvaret ska däremot alltid ligga hos en vuxen.

Genom att lära barnet att förstå hundens kroppsspråk, respektera hundens vila och låta hunden välja när den vill ha kontakt skapas bättre förutsättningar för en trygg relation.

Målet är inte bara att lära barnet att ta hand om hunden – utan också att lära barnet hur man lyssnar på hunden.