Sankt bernhardshunden har sitt ursprung i de schweiziska alperna, där den användes av munkarna vid Hospice du Grand-Saint-Bernard – ett kloster och härbärge på hög höjd nära den italienska gränsen.
Hundarna hjälpte till att spåra och rädda människor som gått vilse i snöstormar och laviner, och de blev snabbt kända som räddningshundar med mod, styrka och ett varmt hjärta.
Rasen har sedan dess blivit en symbol för lojalitet, godmodighet och styrka.
Dagens sankt bernhardshund används främst som sällskaps- och gårdshund, men många arbetar fortfarande inom räddning, spår och sök – en naturlig fortsättning på rasens historiska uppgift.
Sankt bernhardshunden är en mångsidig och arbetsvillig ras, känd för sitt lugn och sin tillgivenhet.
Den används i dag främst som familjehund, gårdshund och eftersökshund, men har även talang för spårning och räddningsarbete.
Dess styrka, uthållighet och skarpa luktsinne gör den väl lämpad för uppgifter där tålamod och fokus krävs.
Som sällskapshund är den mild, trygg och lojal – en sann vän som gärna vakar över sin familj.
Sankt bernhardshunden är känd för sitt varma och vänliga temperament.
Trots sin imponerande storlek är den lugn, tålmodig och tillgiven, och den trivs utmärkt i familjer, även med barn.
Den har en naturlig vaktinstinkt, men är sällan skällig eller aggressiv. Den vakar snarare med sin närvaro än med konfrontation.
Sankt bernhardshunden är intelligent och känslig för sin ägares tonläge, vilket gör att den svarar bäst på mjuk och tydlig uppfostran.
Det är en social ras som vill vara med sin flock och ogillar att lämnas ensam under längre stunder.
Trots sin storlek har den ofta ett lekfullt sinnelag och ett milt sätt mot både barn och andra djur.
Lämplighet med Barn och Andra Djur: Mycket god, särskilt med tidig socialisering.
Sällskapsbehov: Högt – trivs bäst nära familjen.
Sankt bernhardshunden är ingen högenergihund, men den behöver ändå daglig motion och mental stimulans för att må bra.
Lugnare promenader, spårarbete och problemlösande aktiviteter passar rasen väl.
Som valp växer den snabbt, och långa promenader eller hoppträning bör undvikas under det första året för att skydda leder och skelett.
Rasen har en sen mognad, både fysiskt och mentalt, och utvecklas till sin fulla styrka först vid 2–3 års ålder.
Träningen bör vara positiv, tålmodig och konsekvent, då sankt bernhardshunden ibland kan vara envis men alltid vill samarbeta när den förstår vad som förväntas.
Träningsmetoder: Mjuka och konsekventa. Undvik hårdhet.
Aktivitetsnivå: Måttlig – behöver daglig rörelse men inga intensiva pass.
Sankt bernhardshunden är en kraftig, snabbväxande och storvuxen ras, vilket innebär att hälsan måste skötas med extra omsorg under uppväxten.
Utfodringen ska ske enligt uppfödarens rekommendationer, med fokus på rätt balans av energi, kalcium och protein för att stödja en sund tillväxt.
Rasen är generellt frisk men kan drabbas av höftledsdysplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED) samt ibland magtorsion (uppblåst mage), som kräver snabb veterinärvård.
Vissa individer dreglar mer än andra – särskilt de med lösare läppar.
Det finns två pälsvarianter: kort- och långhårig, båda med tät underull som skyddar mot kyla.
Den korthåriga kräver mindre pälsvård, medan den långhåriga bör borstas ett par gånger i veckan för att undvika tovor och hålla pälsen frisk.
Pälsvård: Regelbunden borstning, särskilt för långhåriga varianter.
Övrig skötsel: Håll öron och mun rena, kontrollera tänder och klor.
Sankt bernhardshunden är en utpräglad familjehund med ett stort behov av närhet.
Den är känslig och uppmärksam på stämningar i hemmet och trivs bäst i lugna miljöer där den får vara delaktig.
Rasen uppskattar långsamma promenader, sällskap och rutiner. Den behöver mycket kärlek, tydliga gränser och fysisk kontakt för att må bra.
Om den lämnas ensam för länge kan den bli stressad eller ledsen – den är en flockhund i själ och hjärta.
Sankt bernhardshunden passar dig som vill ha en stor, kärleksfull och lojal följeslagare.
Du bör ha gott om utrymme, både i hemmet och utomhus, samt tid och tålamod att hantera en hund av denna storlek.
Den trivs bäst i familjer som lever lugnt, gärna på landet, och som uppskattar en snäll jätte med varmt hjärta.
Newfoundlandshund: Har mer vattenhundsbakgrund och är en starkare simmare, medan sankt bernhardshunden är mer vaktande och lugn.
Leonberger: Liknande i temperament och storlek, men något mer energisk och socialt öppen.
Sankt bernhardshunden är en mjukhjärtad jätte med styrka och värme – en trogen väktare som bär på århundraden av hjältemod, lojalitet och kärlek.