Hundar pratar med oss hela tiden – bara inte med ord.
En svans som rör sig, öron som ändrar position, en bortvänd blick eller en kropp som plötsligt blir stel kan säga mycket om hur hunden känner sig. Genom att bli bättre på att läsa hundens kroppsspråk blir det lättare att förstå när den är avslappnad, nyfiken, osäker eller vill ha mer avstånd.
Det viktigaste är att inte fastna vid en enda signal. Hundens hela kropp och situationen runt omkring behöver ses som en helhet.
Många förknippar en viftande svans med en glad hund, men riktigt så enkelt är det inte.
Svansen kan visa både förväntan, upphetsning, osäkerhet och spänning. Titta därför på hur svansen hålls och hur den rör sig.
En hund som är avslappnad har ofta svansen i ett naturligt läge för rasen. Ett mjukt och ledigt viftande kan höra ihop med vänlig förväntan och avslappning.
En högt buren och stel svans kan däremot vara ett tecken på att hunden är mycket uppmärksam eller spänd. Om svansen hålls lågt eller dras in mot kroppen kan hunden känna sig osäker eller rädd.
Kom också ihåg att hundraser ser olika ut. En mops, vinthund och golden retriever har helt olika naturliga svanshållningar.
Hundens öron förändras snabbt beroende på vad den hör, ser och känner.
Framåtriktade öron kan exempelvis visa att hunden är intresserad och fokuserad på något. Öron som förs bakåt kan förekomma när hunden är osäker, orolig eller försöker vara vänligt avväpnande.
Men även här behöver resten av kroppen få vara med i tolkningen.
En hund med öronen bakåt, mjuk kropp och avslappnat ansikte kan uttrycka något helt annat än en hund med öronen bakåt, låg kroppshållning och spända muskler.
För hundar med hängande eller mycket pälsbeklädda öron kan signalerna dessutom vara svårare för oss människor att se.
Hundens blick är en viktig del av kommunikationen.
En avslappnad hund har ofta mjuka ögon och ett avslappnat ansiktsuttryck. En hund som känner sig obekväm kan istället titta bort, undvika ögonkontakt eller snabbt växla mellan att titta på det som oroar den och sedan bort igen.
Ibland kan man se mycket av ögonvitan när hunden vrider bort huvudet men fortfarande håller ögonen riktade mot något. Det brukar ibland kallas "whale eye" och kan vara ett tecken på obehag eller osäkerhet.
En intensiv och fixerad blick tillsammans med en stel kropp bör också tas på allvar. Det kan vara hundens sätt att signalera att situationen blivit för mycket.
Kroppen ger ofta den tydligaste bilden av hur hunden känner sig.
En trygg och avslappnad hund har vanligtvis mjuka rörelser och en ledig kropp. Vikten är jämnt fördelad och hunden kan röra sig naturligt.
När en hund blir osäker eller spänd kan kroppen förändras.
Den kanske:
Särskilt viktigt är det att lägga märke till förändringen. Om en hund som nyss varit avslappnad plötsligt fryser och blir stel försöker den sannolikt berätta något.
Hundar försöker ofta undvika konflikter långt innan de morrar eller visar tänderna.
De kan använda små signaler för att visa att de känner sig obekväma eller behöver mer utrymme.
Det kan till exempel vara att hunden:
En gäsp betyder förstås inte alltid att hunden är stressad och en hund som nosar kanske helt enkelt har hittat en spännande doft. Därför behöver signalerna alltid ses tillsammans med situationen och resten av kroppsspråket.
Om flera tecken dyker upp samtidigt är det klokt att lyssna på hunden och ge den mer utrymme.
Ett morrande kan kännas obehagligt för oss människor, men det är samtidigt värdefull information.
Hunden berättar att den inte känner sig bekväm och vill att något ska förändras.
Istället för att bestraffa själva morrandet är det bättre att försöka förstå varför hunden morrar och hjälpa den ur situationen. Om hundens tidiga signaler gång på gång ignoreras kan den till slut känna att den behöver uttrycka sig tydligare.
Alla hundar kommunicerar inte exakt likadant.
Ras, kroppsbyggnad, päls, tidigare erfarenheter och individens personlighet påverkar vilka signaler som är lätta att se. Vissa hundar är mycket tydliga medan andra använder betydligt mer subtila signaler.
Ett av de bästa sätten att lära sig hundspråk är därför att observera sin egen hund i vardagen.
Hur ser den ut när den är helt avslappnad? Vad händer med öronen när den blir nyfiken? Hur förändras kroppen när något känns osäkert?
Ju bättre du känner hundens normala kroppsspråk, desto lättare blir det att upptäcka små förändringar.
Att förstå hundens kroppsspråk handlar inte om att lära sig en lista där en viss rörelse alltid betyder samma sak.
Tänk istället på hundens signaler som delar av en mening.
Svansen, öronen, ögonen, kroppen och situationen runt omkring berättar tillsammans vad hunden försöker säga.
När vi börjar lägga märke till de små signalerna upptäcker vi ofta att hunden kommunicerar betydligt mer än vi tidigare trodde.
Och kanske är det just där det blir som mest spännande – när man börjar se hur mycket hunden faktiskt har sagt hela tiden.