Viltspår – vad är det och vilka hundar passar det?
Att följa ett spår genom skogen med nosen nära marken kan se ganska enkelt ut. För hunden pågår däremot ett avancerat detektivarbete där dofter ska sorteras, följas och skiljas från allt annat som finns i omgivningen.
Viltspår är en form av nosarbete där hunden följer ett utlagt spår som ska efterlikna spåret efter skadat vilt. Aktiviteten har sitt ursprung i eftersöksarbete, men i dag tränar många viltspår även som aktivering, utan någon tanke på jakt.
Och det är inte bara jakthundar som kan hålla på med viltspår. Aktiviteten kan passa många olika hundar, oavsett ras eller storlek.
Vad är viltspår?
Vid viltspår får hunden använda sitt luktsinne för att följa ett förberett spår genom terrängen.
Spåret läggs vanligtvis med blod och en del från vilt, exempelvis en klöv, för att efterlikna de dofter som kan finnas efter ett skadat djur. Hunden arbetar normalt i sele och spårlina medan föraren följer efter.
Viltspår har en tydlig koppling till eftersök, där tränade hundar används för att hitta skadat eller dött vilt.
Men du behöver inte vilja arbeta med praktiskt eftersök för att träna viltspår. För många hundägare är det helt enkelt en stimulerande och rolig aktivitet att göra tillsammans med hunden.
Varför tycker många hundar om att spåra?
Hundens luktsinne är ett av dess viktigaste sätt att undersöka omvärlden.
När hunden spårar får den arbeta självständigt med något som ligger nära dess naturliga beteenden. Den behöver koncentrera sig, sortera bland olika dofter och själv lista ut åt vilket håll spåret fortsätter.
Föraren vet ungefär vart spåret går, men det är hunden som har verktyget för att hitta vägen.
Viltspår kan därför ge både:
- mental stimulans
- fysisk aktivitet
- möjlighet att använda luktsinnet
- ökat självförtroende
- samarbete mellan hund och förare
En annan fördel är att svårighetsgraden går att anpassa efter hundens erfarenhet.
Vilka hundar passar för viltspår?
Det finns egentligen ingen särskild hundtyp som måste användas.
Jakt- och spårhundar kan naturligtvis ha egenskaper som är användbara i spårarbetet, men även retrievers, vallhundar, sällskapshundar och många andra hundar kan uppskatta aktiviteten.
Det viktigaste är den individuella hundens intresse och förutsättningar.
Egenskaper som kan vara till hjälp är exempelvis:
- intresse för att använda nosen
- förmåga att koncentrera sig
- motivation att följa ett spår
- viss självständighet
- tålamod att arbeta metodiskt
En hund behöver alltså inte vara en självklar "spårhund" från början. Erfarenhet, motivation och självförtroende kan byggas upp steg för steg.
Hur börjar man med viltspår?
De första spåren behöver inte vara komplicerade.
En nybörjarhund kan börja med ett relativt kort och enkelt spår i lätt terräng. När hunden börjar förstå uppgiften kan svårighetsgraden gradvis ökas.
Man kan exempelvis göra spåret svårare genom att:
- göra det längre
- låta spåret ligga längre innan hunden får följa det
- lägga in fler vinklar
- använda mer varierad terräng
- låta spåret passera andra intressanta dofter
Målet är inte att föraren ska visa hunden exakt vart den ska gå. Hunden ska istället lära sig att lita på sin nos och själv arbeta sig fram längs spåret.
En viltspårkurs kan vara ett bra sätt att komma igång. Där får man ofta lära sig både hur spår läggs, hur spårlinan hanteras och hur man kan läsa hundens beteende under arbetet.
Vad är ett viltspårprov?
Den som vill utveckla träningen ytterligare kan prova på ett officiellt viltspårprov.
Syftet är att bedöma hundens förmåga att följa ett spår som efterliknar ett eftersök på skadat vilt.
I Sverige finns två klasser:
Anlagsklass
Anlagsklass är den första nivån.
Här bedöms om hunden har de grundläggande egenskaper som behövs för att kunna följa ett viltspår. Resultatet blir godkänd eller inte godkänd.
Öppen klass
Efter godkänt resultat i anlagsklass kan hunden starta i öppen klass.
Här är spåret mer krävande och hundens arbete bedöms mer detaljerat. Bland annat tittar domaren på hundens spårarbete, tempo och självständighet.
Reglerna för viltspårprov kan förändras över tid, därför är det alltid bra att kontrollera aktuella regler hos Svenska Kennelklubben innan man anmäler hunden.
Måste hunden vara jakthund?
Nej.
Det är kanske en av de vanligaste missuppfattningarna kring viltspår.
Aktiviteten kommer från jakt och eftersök, men hunden behöver varken användas i jakt eller tillhöra en jakthundsras för att träna.
För många hundägare handlar viltspår istället om att hitta en aktivitet där hunden får göra något den är väldigt bra på: använda nosen och lösa en uppgift själv.
En liten sällskapshund kan därför tycka att spåret är minst lika spännande som en jakthund.
En aktivitet där hunden får visa vägen
Viltspår kan vara allt från en rolig skogsaktivitet någon gång ibland till målmedveten träning inför prov eller praktiskt eftersöksarbete.
Det fina är att aktiviteten går att anpassa efter både hundens erfarenhet och ambitionsnivå.
När spårselen åker på förändras rollerna för en stund.
Föraren håller i linan – men det är hunden som sitter på informationen.
Och ibland är det ganska nyttigt för oss människor att bara följa efter.